what doesn't kill you makes you stronger

Annons

Billy 8 år!

Igår den 15 Mars 2015 var det exakt 8 år sedan Billy, min älskade svarta labrador, föddes. Jag minns än idag dagen vi fick hälsa på honom första gången. Så liten han var och hur han hälsade på alla. Han var så söt! Den 10 Maj fick vi hem honom och då satt på en filt i framsätet. Vi har varit igenom mycket och inte en dag går utan att jag tänker på honom och är glad över att just jag fick ha honom i mitt hem. 

En text jag skrev på svenskan som var tillägnad honom;

För 7 år, 6 månader, 17 dagar och 6 timmar sedan satt han på en filt i framsätet. En månad tidigare var första gången jag fick träffa honom och nu var han vår. Han var så liten och lekfull och söt, precis som en hund ska vara. Jag hade länge längtat, efter en vän. Någon som skulle finnas där för mig, no matter what. Efter år av mobbing fanns en längtan efter någon som skulle finnas där för mig, leka med mig och lyssna på mig. Aldrig trodde jag att han fortfarande skulle betyda så här mycket för mig.

Billy, en svart liten jaktlabrador. När jag är glad, leker han med mig, när jag är sur, kommer han och lugnar mig och när jag är ledsen kommer han och tröstar mig. Han sätter sig bredvid mig och läser mina tankar, han lyssnar på vad jag säger och skvallrar aldrig. Kanske är det för att han faktiskt inte kan men jag vill gärna tro att det är för att han är lojal. Han sviker en aldrig, trots att vi har bråkat och vart arga på varandra så finns han där för mig och jag där för honom.

Billy är inte riktigt som alla andra hundar men han är vår hund. Han har en karaktär. Han är inte en vanlig labrador som äter maten när man ger honom den utan han äter när han känner för det. Han har inte en labradors stora karaktäriska kroppsbyggnad utan ser ut som en liten tax. Han har korta ben men en lång kropp, ett stort huvud och mycket stora tassar. Han kanske enligt vissa är oproportionerlig men för mig är han perfekt. Hans stora bruna ögon som borrar sig i mina och gör att mitt hjärta smälter. Hans sätt att visa glädje på, när han hoppar runt på alla fyra eller när han springer runt runt runt för han är så glad att han inte vet var han ska ta vägen.

Jag har tagit mig friheten att översätta ett citat; ”han kanske bara är en del av ditt liv, men för honom är du hela hans liv”. Jag vet att han inte kommer finnas på jorden under alla mina år men han kommer alltid finnas i mitt hjärta och leva vidare där så länge jag lever.

När jag flyttade hemifrån blev det ett tomrum i mig, och det tog ett tag att komma på vad det var. Men det var honom, det var Billy som inte fanns hos mig. Det var han som gjorde att jag fick ett inre lugn och känna mig älskad på riktigt.

Det var det honom jag saknade. Jag saknade de långa promenaderna i skogen med honom, jag saknade hans välkomnande så fort man klev in genom dörren, jag saknade hans glädje när man gav honom ost, jag saknade hans sövande snarkningar om kvällarna och när jag flyttade hem igen var det allt det som jag fick tillbaka. Han gjorde mig hel igen. Han hjälpte mig att bli frisk igen. Jag kommer aldrig ångra att jag flyttade hem igen för jag fick tillbaka en stor del av mig, han hjälpte mig att bli mig igen.

Om det är någon som jag aldrig kommer kunna släppa taget om så är det Billy, en vän för livet. Min vän, han som räddade mig från det mörka, han som alltid fanns där för mig, han som aldrig sviker någon. Han är den mest underbara, fantastiska, otroliga vän man kan ha. Jag kommer göra allt för att han ska leva så länge och bra som möjligt. För det han gjort för mig under de åren han levt är oersättligt. Jag kommer alltid älska honom för den han är. Min vän för livet.

Du är min ögonsten,
Min hemliga skatt.
Jag är glad
att du finns till.
Jag vill tacka dig
så länge jag lever
och aldrig glömma
vem du är.

10917816_10202760762134576_8508462313152071613_n

 

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Oxfilé på planka och ineffektiva dagar.

Onsdagen skulle ju ha blivit mer effektiv än den var. Fick absolut ingenting gjort mer än att läsa min bok och jobba. Men så är det helt enkelt. Jag tänker inte gå omkring med ångest över det!

Torsdagen blev lite mer effektiv om man jämför med onsdagen i alla fall. Jag klev upp halv 9, gjorde mig iordning och sen gick jag till ett jobbmöte i 6 plusgrader och strålande sol! Mötet gick jättebra, fick beröm för min insats om framtiden diskuterades positivt. På vägen hem gick jag förbi Ica och köpte kiwi, grapefrukt, solljus te och godis. Älskar att de återinfört de gamla små godispåsarna. Det är ju en perfekt mängd godis i dem! När jag kom hem käkade jag godis och chokladbollar… Det är ju faktiskt sportlov! Sen gick jag på en superkort men lång promenad, sträckan var kort men det tog lång tid att ta sig runt då hunden verkligen inte mår bra. Han har ont i tassen och haltar nå så kopiöst… Fint väder var det i alla fall så gick ingen nöd på mig. Väl hemma igen åt jag lunch och sen *kors i taket* gjorde jag klart kemiuppterna. När de var klara var nog även min effektiva dag över. Istället satte jag mig och såg renées brygga innan jag vandrade vidare till jobbet. 

Jobbet gick bra, mamma kom och hämtade mig efteråt. Bilen styrdes mot restaurang där vi båda avnjöt en supergod oxfilé på planka. MUMS, vi rullade båda två ut därifrån och när vi kom hem satte jag mig och läste om utbildningar. Jag pratade på dagen med en SYV på Örebro universitet angående en utbildning och kände att det var bra för nu har jag, tack och lov, bestämt mig för vilken utbildning. Frågan numera är var? Var ska jag gå? Umeå, Örebro eller Stockholm? Satt och klurade på det medan jag avnjöt en kopp te. Sen gick jag och la mig.

20150305_194659Idag vaknade jag jättesent, halv 11 klev jag upp och klockan 12 gick jag ut med hunden. Vi var ute i ungefär en timme och under promenad lös solen och jag var tvungen till att ta av mig jackan för att inte dö av värmeslag. Maja ringde även under promenaden vilket gjorde pricken över i:et. Nu känner jag mig laddad med energi och ska göra lite lunch innan jag läser mig bok. Ska sedan sätta mig ner och PLANERA veckan som kommer så jag har någon struktur. Ska även påbörja mitt träningsschema. Hoppas att det fungerar nu. Fram till påsk har jag en plan i tränings och matväg sen får vi se om det hålls;)

20150304_144506

 

 

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Having trouble relaxing…

Idag vaknade jag upp till grått och tråkigt väder. Usch, jag som hade energi när jag vaknade och verkligen var taggad på att göra saker. Nu har jag inte längre kvar den känslan. Jag orkar inte göra någonting, har ont i huvudet och känner mig trött. Vill ha energi och jag vill ha det NU. Min plan var att ta ut hunden, plugga, träna och jobba för att ta det lugnt och njuta av livet ikväll men så gick det inte. 

När jag får den här känslan, av trötthet och otillräcklighet. Känslan av måsten och nedstämdhet så tänker jag direkt, men va sjutton så här ska du inte tänka! Se det positivt! Du är ledig, du har all tid i världen, du har fått sova ut och du kan göra precis vad du vill. Varför ska man hela tiden tänka på vad som är negativt och dåligt när det finns så mycket positivt också. Jag menar, visst, man kan må dåligt och ha dåliga dagar men man ska inte låta den känslan ta över! Verkligen inte, det är viktigare att verkligen se saker som är positiva och ger glädje även när grundkänslan inte är densamma. 

Idag känns det som det är en dålig dag för jag har så svårt att slappna av. Jag kan inte sätta mig och bara se en film för jag har så mycket jag borde göra… Jag kan inte slappna av och andas ut och släppa det där trycket över bröstet förrän jag har gjort allt jag borde. Så därför skriver jag här, jag skriver av mig allt det som jag går runt och tänker på för att kunna släppa det och sedan ta det som det kommer, en sak i taget. Det blir ibland bara för mycket och jag vet inte var jag ska börja och hur jag ska prioritera. 

Saker som ska göras innan skolan börjar:

  • Kemin (har kemi prov om en vecka, ons v.11)
  • Engelskan (inlämning v.13)
  • Gymnasiearbetet (inlämning v.15, men jag måste bara läsa igenom det.)
  • Svenskan (har prov v.11)
  • Träna (ska träna 4 ggr den här veckan. Onsdag, fredag och söndag)
  • Jobba (jobbar onsdag, torsdag, fredag och söndag)
  • Matte (ska jobba klart alla uppgifter på det här kaptilet innan v.11)
  • Göra iordning i köket. (vara till hjälp för mamma)
  • Möte om simningen (imorgon)
  • Plugga inför högskoleprovet, hur gör man?! Måste man köpa en massa böcker för att plugga?! Känns riktigt ovärt från min sida..

Det kanske inte låter som så mycket men nu ska jag bara börja bocka av sakerna och ta tag i det. Kan inte låta det fortgå längre. På söndag ska jag sätta mig ner och göra en planering fram till påsk och sätta upp mål för sista terminen. 

Tack vare dagens promenad med hunden fick jag lugnet i kroppen medan vi gick i skogen. Jag, Billy, skogen, snön och fåglarna. Jag ÄLSKAR det.

10917816_10202760762134576_8508462313152071613_n

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

stronger than I was

Mat och träning.

Min relation till mat har verkligen gått igenom alla stadier. Jag har nog alltid haft en ätstörning, jag har testat att svälta mig, att hetsäta, att bara äta nyttigt, att träna enormt mycket osv. Mitt mål är att ha en sund relation till mat, där jag kan äta mat både nyttigt och delvis onyttigt utan att få ångest.

När jag tränade som mest hade jag nog den skevaste självbilden någonsin, jag såg mig som en fet person men när jag kollar på bilder på mig själv från den tiden var jag inte mer än skinn och ben. Jag trodde jag var fet och börja svälta mig. Sen kom hetsätningen. 

När jag började på gymnasiet var jag livrädd för att spy, jag hatade det. Av en anledning. Men bilden av mig själv var den samma. Jag kunde gå dagar där jag bara åt ett äpple. När jag skippade första måltiden var det lätt, då var det bara att fortsätta. Måltid efter måltid skippades men det fungerade inte. Jag blev trött, slö, orkeslös, hade koncentrationssvårigheter och mådde dåligt.

Istället kunde jag äta men jag var tvungen att träna för att få äta. Om jag inte hade tränat fick jag helt enkelt inte äta. Jag fick ångest, panikångestattacker där jag fick svårt att andas och tänka klart, om jag på kvällen insåg att jag ätit men faktiskt inte tränat. Problemet var att jag hade tränat, jag hade vardagsmotion, jag gick promenader men träning var för mig att ta ut sig helt, att svettas. 

Jag kände mig stolt om jag klarade av att träna regelbundet, 2 timmar/dag. Jag fick som en belöning av att lyckas. Men sen blev det problem. Jag blev sjuk, riktigt sjuk och kunde inte träna. Om jag inte kunde träna så kunde jag heller inte äta. I 2 veckor fungerade det. Men sen var jag tvungen att äta. Jag var tvungen att inse att trots att jag inte tränar måste jag äta. 

Paniken kom ikapp. Hur kan jag göra allt men inte träna? Nej, jag måste träna. När paniken var som värst kunde jag inte andas och när jag sedan lugnat ner mig så kunde jag ut och springa. Men det räckte inte, nej var jag igång insåg jag hur mycket jag var tvungen att förbränna och då höll jag på ett tag. Det blev sqauts, situps, armhävningar, tricepspress osv. 

Det var nu jag gick in i väggen, blev utmattad, utbränd. Vet inte vad ni vill kalla det för men jag tog slut på mina energiresurser. Trots det ligger känslan kvar. Otillräckligheten och kampen mellan måste och vill. Kampen mellan jag duger och jag duger inte. Det är det här jag jobbar med. Och jag vill lyckas! Jag vill kunna få en hälsosam syn på mat och träning. Ångesten om jag inte gjort det jag vill ligger kvar. Men jag jobbar på det. Det är inte lätt och många minuter varje dag går åt att tänka på hur dålig och sämst jag är. 

Men jag kämpar, jag ska bort från det här. Jag ska övervinna maten, mina elaka tankar och återfå min glädje till idrotten! För jag älskar det! Jag älskar att laga mat och träna så mina tankar ska inte få övertaget. Jag ska äga mig själv och inte dessa onda demoner. 

20150215_122541

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Winterbreak

Sportlovet har börjat bra. 

Sov som sagt var 13 timmar igår vilket var mycket välbehövligt. Jag själv tror inte på att jag behöver vila, sova så mycket. Men uppenbarligen behöver jag det och det tar tid att vänja sig. Trots att jag önskar att jag var en som bara behövde 6 timmars sömn så är jag inte det. I bästa fall klarar jag mig på 8 timmar. Men trots det kan jag vara trött. Vet inte vad det är. Antingen så är det utmattningen som påverkat det eller så är det något annat. Jag hoppas verkligen det bara är en periodsak så det går över snart!

Gick till jobbet vid halv fyra och jobbade fram till 21. Men hade en timmes paus mellan 18 och 19 så då passade jag på att simma lite själv. Simmade:

400 meter insim
4*75 meter rullande medley
2*200 meter medley
100 meter medley
100 meter avbad

Totalt: 1300 meter

Inte något superpass, men mer än inget. Samtidigt så simmade jag tillsammans med mina grupper och var igång hela dagen. Något jag måste inse är vad man kallar för vardagsmotion. Vilket är bra! (mer om det kommer i ett annat inlägg).

11042948_10202760762854594_8540891974280345564_n

När jag väl kom hem vid 22 åt jag supergod middag; tomatsoppa med ciabattabröd! Sen somnade jag gott kan jag lova! Det är sjukt att jag kunde vara tillräckligt trött för att somna vid 23 men det var jag! Att vara i vattnet i 5 timmar och jobba med att lära ut är verkligen uttröttande. Fattar inte varför men så är det! 😉

20150215_153424

En bild från tidigare när jag gick till jobbet:)

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

stats