It's been to long... | what doesn't kill you makes you stronger

what doesn't kill you makes you stronger

Annons

It’s been to long…

Nu var det verkligen ett bra tag sedan jag skrev någonting här. Varken tid, energi eller ork fanns för bloggen när jag bodde i Bollnäs. Det var för mycket att göra på dagarna. Jag kom vanligtvis inte hem förrän vid 20 på kvällen och då fanns inte tid till mycket mer än att äta middag och möjligtvis träna. 

Men nu hoppas jag finna tid till den igen! Någonting jag verkligen skulle uppskatta att kunna göra senare i livet är att kunna gå tillbaka i arkiv och se vad jag gjorde förr. Hur min vardag såg ut förr och vad jag har genomgått. 

Sommaren 2015 har varit alldeles underbar! Jag har:

  • Tagit studenten
  • Åkt på studentresa i Europa. 
  • Åkt till Lysekil.
  • Gått upp i vikt.
  • Fått träffa nya människor; Naomi, Marisa, Stella, Remi, Tony m.fl. 
  • Upplevt Australien. Darwin, Kakadu, Sydney, Crescent, SWR, Brisbane, Fraiser, Sunshine coast, Gold coast, surfer’s, Melbourne m.m.
  • Kommit in på universitetet och fixat boende.

Det är en bråkdel av det jag hunnit med men någonting som verkligen gör mig varm i hjärtat idag är att jag fick 2 månader att spendera med min älskade farmor. Jag pratade med henne nästan varje dag under dessa två månader, jag fick skratta med henne och verkligen lära känna henne! Vi gjorde saker tillsammans och jag fick uppleva många “first times” med henne. Det gör mig så glad att jag har fått minnen för livet med henne, att jag kan kolla på en bok och tänka på farmor. Sen jag kom tillbaka till Sverige har någonting varje dag påmint mig om henne och det gör mig glad, för nu är det inte ens en vecka sedan hon dog. Det var 3 veckor på dagen efter att jag fick säga hejdå till henne som hon dog. 3 veckor sedan jag hörde henne säga “take care of my granddaughter now and make sure she makes it back home to sweden” till chauffören som skulle ta mig till Sydney airport. Det var sista gången jag fick höra henne prata. Det var sista dagen jag fick krama om henne och det var sista gången jag fick se henne. Det gör ont att säga det. Själv vet jag inte hur länge det kommer ta innan jag faktiskt inser att jag inte kommer kunna krama om henne igen, prata med henne igen, lyssna på hennes starka åsikter som man inte alla gånger höll med om. Men trots detta älskar jag henne och trots detta är jag glad att hon får träffa farfar igen. Jag är glad att hon fick dö på det sättet hon ville. Under min resa i Australien sa hon många gånger att hon aldrig, aldrig ville vara en gamling på sjukhuset och det slapp hon i alla fall. Jag kommer minnas min farmor som en kämpe, en person som aldrig klagade på någonting och vare sig hon ville det eller inte; en enorm förebild för MÅNGA kvinnor i världen! heart

Jag kommer imorgon att börja min första dag på universitetet. Det kommer inte att börja på samma sätt som jag tänkt mig men för farmors skull kommer jag gå in med huvudet höjd och vara stolt över vad jag lyckats åstadkomma hittills! 

Nu avrundar jag det här inlägget och hoppas på att jag kommer kunna ha mer tid till att skriva här än vad jag hade i våras.

//Emilia

 20150703_10571020150707_10173120150703_111045

Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Annons

Integritetsinställningscenter

Nödvändiga

Läs mer i vår Cookiepolicy. Bl.a. om hur du kan hantera dina cookies.

wp-settings-time-xxx, wordpress_test_cookie, wordpress_logged_in_{HASH}, wordpress_sec_{HASH}, comment_author_{HASH}, comment_author_email_{HASH}, comment_author_url_{HASH}, gdpr[allowed_cookies], gdpr[consent_types], laravel_session, XSRF-TOKEN, PHPSESSID, JSESSIONID, displayCookieConsent, _hjIncludedInSample, OB-sync, user_id, modal_shown, "m_* ", wordpress_logged_in_, wp-settings-xxx

stats